Nytt år Nytt liv?
men jag har helt enkelt inte orkat skriva ner något här.
Det har varit en tuff start på det nya året (ett tufft slut
på det gamla med)
På grund av att Lina känt sig så sviken så har det blivit
jobbigt även för mig.
Lina hade ju hoppats att hennes pappa skulle höra av sig på något sätt
på nyårsafton, men inte ett ljud, inte ens ett sms.
Det här har ju dragit ner henne igen och på nyårsdagen sa hon:
Mamma vi försvinner härifrån nu. Bort dit ingen kan svika eller såra oss.
När jag frågade vart det skulle vara sa hon bara vi tar oss till Nangiala......
Ja nu mår hon alltså "inte så bra" och jag har fullt upp med att stötta och
vara stark. Har därför inte alls känt mig speciellt social eller haft någon
ork att umgås med folk. Har inte orkat ta mig i kragen och sitta här
vid datorn och skriva i min blogg, fats jag egentligen vet att jag mår
bra av att skriva av mig.
Allt det här gör ju att även jag mår kass. Ingen aptit, yr, och gråtmild....
En lätt depression är det väl antar jag och jag hoppas det går
över när det lugnar sig med Lina.
Jag ser ändå framåt och hoppas på ett fint 2010.
Inte bara för mig utan också för er alla mina underbara vänner.
Jag har ganska stora förhoppningar på att vi får en bra chef som kanske
lyssnar på vad vi berättar om vår arbetssituation tex.
Ja det är ju sådant med som jag oroar mig lite för inför vårterminen nu.
Det har i vilket fall som helst varit helt underbart att få vara långledig och
vila armarna.
Nu ska jag inte säga att de är bra men de värker inte konstant i alla fall.
Vi får se vad det blir av det om jag behöver gå till läkaren eller så.
Vet ni vad jag gjorde i natt? Jag låg och tittade på ishockey. Junior wm.
Sverige spelade ju mot USA i semifinal. Tyvärr förlorade de och får nu
spela om bronsplatsen. Men vad duktiga killarna varit i detta wm, helt otroligt.
Jag somnade gott innan matchen var slut och vaknade flera gånger men
strax innan 10 gick jag upp och tur var väl det. För när jag satt i köket och
drack mitt kaffe började något plötsligt väsnas enormt mycket. Jag trodde det
var någon ute i trapphuset och gick ut i hallen för att lyssna vad som stod på.
Men det var inte från trappan, det var utanför mitt vardagsrumsfönster.
Inte så vanligt att det låter utanför fönstret när man bor på tredje våning som
jag gör, men det var plåtslagaren som kom och satte plåtar och fönsterbleck
runt mina nya fönster. Lite dåligt av hyresvärden att de inte hört av sig
och berättat att det skulle komma någon sådan idag. Som tur är så var inte
Lina hemma, hon sov hos sin kompis Matilda i natt. Annars var de ju utanför
hennes fönster med. Hon fick ju också nya fönster innan jul.
Nej dags att ta tag i saker här hemma nu, Jag önskar er alla ett riktigt
fint 2010 Och tackar er för att ni läst och stöttat mig i min blogg och
alla mina underbara vänner som även hört av sig via mail eller sms
eller "i verkliga livet". Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har er.
Många kramar till er alla från en som ser fram emot ett nytt år med
glädje och nyfikenhet.
Gumman du kämpar på och det fina med dig är att du inte glömmer att se det som är bra också, för så länge man har den förmågan så brukar det lösa sig till det bästa. Det kan vara några tuffa år till sedan tror jag Lina så smått kan ta till sig sin besvikelse över sin pappa och kanske mer tänka att det är han som är den stora förloraren. Svårt att se det så nu, det kan jag förstå. Men jag har ju erfarenheter från mina två äldsta barn med. Kramar om dig varmt och önskar dig ett fint 2010!!!!
Säjer som Britt, du är stark och kämpar på för det du tror på. Det kommer ge framgångar så småningom.
Hoppas du får ett fint år nu och at det ska gå lite lättare med allt.
Stor kram till dig:)
Ha en fin kväll!
Brritt och Wenona
Mina trogna vänner. Ja hade jag inte haft förmågan att se ljuset i tunneln så hade jag aldrig orkat med allt runt mig. Men visst kan jag tycka livet är bra orättvist ibland med. En del tycks glida fram åp en räkmacka genom livet utan minsta problem, medan andra får kämpa i nästan allt. Ha en fin kväll nu mina vänner och kolla in rolandz på tv om en stund det blir nog kul det...:-) Kramar om er varm, hjärtligt och länge mina vänner.
jag är inte på något vis religös ( det vet du A) Men en gång har jag hört/läst att " Gud ger dig inte mer än vad du klarar av" jag gillar det "ordspråket" För det bevisar bara hur stark du måste vara som klarar av allt "han" ger dig.... hoppas du förstår hur jag menar...
Jag beundrar din styrka, du en förebild för mig!
Många varma kramar Linda
Linda
Ja kanske är det så det fungerar. Men du ska veta att flera gånger har det känts som jag fått lite mer än jag orkar med. Utan alla er som stöttar hade det varit mycket svårare att klara den biten. Kramar min vän.
Ja hon tackar säkert!
Nej, pappa kommer inte, Jag tror inte simon har något med öppet hus att göra så han är nog inte där. Och det är bara bra. Men om jag mår såhär i morgon får vi väl se om jag själv åker dit.
älskar dig med
