Andra advent

När andra ljuset brinner
är snart lucia här
hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär.

Ja det är andra advent idag, Och jag har fortfarande inte hittat min älskade ljusstake.
Nu har jag letat igenom källaren och den finns bara inte. Antar att jag la den på
ett "bra" ställe förra året efrersom jag är rädd om den.

Idag har jag promenerat genom hela stan för att gå till pappas grav och tända
ett ljus för honom.
Så här års gör jag det varje söndag + 8 december som var pappas födelsedag.
Naturligtvis går jag även dit på julafton och nyårsafton och som alla andra till
allhelgona helgen.
Det är skönt att ta den promenaden i vanliga fall men idag kändes vägen oändlig lång.
Det kändes verkligen att jag har en infektion i kroppen och det kändes som om
jag aldrig kom hem.
Men hemma är jag och just nu har jag satt in en kålpudding i ugnen.
Kålpudding ja, antingen gör man som jag och mina ungdomar -
tycker det är jättegott eller så avskyr man det.
Det verkar vara 50-50 när det gäller det där.

Nu måste jag skriva ner en fundering jag har. Kommentera den gärna.
Jag har förlorat en av mina bästa vänner. Ja inte genom någon olycka
utan snarare tvärt om genom hans lycka!
Detta som hänt är ett ganska vanligt fenomen och det jag undrar över är:
Måste man sluta umgås med sina vänner av motsatt kön bara för att man
träffar sin kärlek? Vad är det som gör att man säger upp bekantskapen med
sina vänner när kärleken kommer?

Jag skulle själv aldrig sluta umgås med mina vänner oavsett kön
på grund av att jag hade träffat någon. Jag vet hur det gått för andra
 i min omgivning som gjort så. En dag så har deras förhållande spruckit
och då kommer de krypande tillbaka och söker upp en igen.
Då duger man igen.
Kan man kalla dem vänner när de gör så?
Är jag en bättre vän om jag står där med öppen famn och bara säger:
Välkommen tillbaka.?
Eller som nu, nu har samme vän flera gånger behandlat mig så här.
Han träffar en tjej jag får inte skicka sms, jag får inte ringa,
jag får inte ta kontakt via internet
Jag ska helt enkelt vara tacksam då han tar kontakt med mig.
Men den här gången blev jag sårad och ledsen och sa att nu har jag fått
nog. Vi som varit så bra vänner, ska vi sluta prata med varandra?
Är det inte i så fall bättre att han berättar för sin käresta att vi är vänner
Ja vi är "bara" vänner absolut inget annat. (eller jag kanske ska skriva VAR vänner)
Är jag knäpp som resonerar så här?
Vore kul med lite kommentarer om detta och ja jag vet att även du som
detta gäller läser min blogg så skriv gärna en kommentar du också!!!

Kommentarer
Postat av: Britt

Underbara vännen!

Mitt svar på din fråga: Har ni aldrig varit eller aldrig kommer att vara mer än vänner så tycker jag det är skit av din manliga vän. Det kan ju vara lite känsligt i början av en ny kärleksrelation och man ska kanske ha lite förståelse för det då och ligga lite lågt, men fortsätta vara vänner, absolut!



Åh vad du är duktig som går till din pappas grav så ofta, jag har ju 5 mil till mina föräldrars grav så jag har ständigt dåligt samvete. Men jag åker ut o pratar med dem då & då i a f.



sköt om dig!

2008-12-07 @ 19:49:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0