ledsam Tisdag
klockan 07 i morse och slutade inte innan 18.30 ikväll.
Arbetsdagen var jobbig idag, inte på grund av jobbet
i sig utan på grund av allt gnäll. Ja jag känner att detta
tär enormt på mig så jag är helt slut nu. Dessutom pratade
jag med min systrer idag om "kalaset" för Jonas. Jag sa att
de var välkomna hit på fredag kl 15. fick då svar att de lagt
Jonas present hos mamma och att han kunde hämta den där.
Min syster bor rakt över gatan och hade alltså inte tänkt att
komma hit på fredag för att gratulera sin systerson. Jag blev
så besviken så jag började gråta.
Efter jobbet idag hade vi möte på vår avdelning och det fungerar
som vanligt. Vi skulle gå igenom våra "TRAS-scheman".
Ja ni kommer kanske ihåg att vi skall arbeta med
tidig registrering av språkutvecklingen av våra barn.
Nu har varje barn en egen blankett där vi fyller i hur barnet ligger till
rent språkmässigt. I alla fall så sitter vi där och mina kollegor tittar på
schemat som vi alla varit på utbildning om och ingen av de säger
sig förstå hur det skall fyllas i, varpå de skickar över pappren till
mig och säger: Du har koll på det där det är bättre du fyller i dem.
Åhh vad jag är glad att jag har lärt mig hålla tyst i sådana lägen
annars hade jag nog haft tre ännu surare kollegor i morgon.
Men allt blev i alla fall gjort och jag promenerade hem genom skogen
och rensade hjärnan på vägen hem.
När jag väl kom hem ville Lina ha makaroner vilket hon inte hade hemma.
Jonas som var på väg ner mot affären kunde köpa makaroner om jag
förde över pengar till hans bankkort, vilket jag lovde att göra. Men.....
det gick inte att komma in på swedbank. Suck.. så det blev inga makaroner
till henne. Det finns inga glutenfria produkter ute i vår närbutik utan
man måste ta sig ner till knalleland som är närmaste ställe där affärerna
har glutenfritt. Jag orkade inte ta mig dit och Lina behövde ju ha mat
innan den tiden det hade tagit mig eller henne att gå ner dit och hem
och sedan tillaga maten. så hon fick fixa lite annan mat och det gick ju det
med.
Alldeles nyss kom Lina in till mig igen helt rödgråten och ledsen,
och så säger hon: Mamma jag vill inte ha min diabetes och gluten,
det är så jobbigt.. Detta är så jobbigt för mig då hon faller ner i
sådana här svackor så naturligtvis slutade det i att vi båda låg gråtande
på min säng. Jag blir så orolig då hon blir sådan här,.
Nu har de lov från skolan och hon skall vara ensam här hemma i morgon.
Jag är orolig för vad hon kan hitta på då. Jag bad henne att följa med mig till
jobbet i morgon. Hon skall på ögonbottenfotografering i morgon kl 14 så fram
till lunch kan hon ju vara hos mig så har jag lite koll på vad hon gör
och hur hon mår. Jag jobbar ju sent i morgon och skall dessutom vara
med på tecken kursen efter jobbet i morgon så jag har svårt att ta ledigt i morgon.
Och pappan är det ingen idé att be för han har aldrig tid då jag ber honom om
något sådant.
Idag blir det tidig läggning för oss båda och jag har bett henne sova
i min säng i natt så jag finns nära henne och det skall hon göra.
Nu ska jag kolla mail och annat så nu säger jag god natt alla mina vänner
och bloggläsare. Ha en fin kväll. Kramar till er!
Hej min vän, förstår att du har haft en tung och jobbig dag idag. Hoppas du kan få några lugna dagar nu i påsken.
Får önska dig en fin kväll och god natt när det blir dags.
Wenona
Ja jag ser verkligen fram emot några lediga dagar nu.- Kramar min vän
Livet går upp och ner min vän, men du har haft orättvis mycket ett tag nu. Hoppas Lina mår bättre i morgon, du visar verkligen att du bryr dig om henne och det känner hon.
kram och sov gott gumman
Inlägget ovan var från mig, men det förstod du nog.
/Britt
Förstod att det var endel tjafs igår..synd att det hamnar hos dig, det är ju inte där det hör hemma!
Men vi går mot sommar nu... inte så länge kvar... nedräkning..;)
Tufft med Lina... tur hon har en så förstående mamma som du! Du är hennes stöttepelare, det märker man tydligt, du vet jag gick aldrig till min mamma i hennes ålder, men jag önskade att jag kunde, det är inte lätt att vara tonåring...
Kramis L
Britt
Ja det har varit lite för mycket för mig ett tag. Men jag är för det mesta som en katt som faller... d.v.s jag hamnar oftast på fötterna igen.
Kramar min vän
Linda
Ja jag försöker att alltid finnas för båda mina "barn" Jonas klarar sig för det mesta utan mig men han är ju frisk och starkare än Lina. Det som tynger Lina är ju oftast hennes diabetes och gluten och deet som gör henne mest ledsen är ju hennes pappas ständiga svek... Inte alltid lätt att stå stark då hon bryter ihop men jag gör så gott jag kan. Kramar