Trött Onsdag
Det är jobbigt på jobbet och det känns så trist här hemma.
Jag börjar med jobbet.....
Min nya kollega har svårt att acceptera att våra gamla barn
är reserverade emot henne innan de lärt känna henne.
De gråter ofta då hon tar dem och vill inte att hon skall byta
blöjor på dem eller klä på dem inför utevistelsen eller vad
det nu är för rutingrejer vi skall göra. Det handlar ju trots allt om
små barn som är mellan 1- 2 år. Man kan inte bara klampa in
och tro att de går med på allt. Så idag då vi skulle klä 8 barn
innan vi skulle ut så försökte jag dela barnen så som jag trodde
att det skulle fungera. Men det visade sig att två av de barnen hon fick
På sin lott grät helt hjärtskärande och ville inte vara i det rummet
där hon var och skulle klä barnen utan ville ut till mig. De fyra jag
hade hos mig hade redan innan visat tydligt att de inte accepterade
henne så därav gjorde jag delningen.
Jag sa att det var ok jag kunde ta dem så kunde hon klä de andra
två och sedan gå ut och ta emot barnen då de var färdiga. Men se
det var inte alls aktuellt. "Barnen måste lära sig att gå till henne också".
Jo visserligen men man måste vara lite mer flexibel och tillmötesgående
i sådana fall. Om man låter barnen komma till en själv istället för att
tvinga sig på dem så brukar det gå mycket mer smidigt med detta.
Ja i alla fall så satt jag med tårar i ögonen på grund av detta och så kom
det en förälder med sin lilla dotter och skulle lämna mitt i allt kaos.
Jag var ju tvungen att trösta de som grät för de hade kollegan lämnat över
till mig då hon klätt på dem. Men den föräldern som kom var
förstående som tur var och sa bara "ta det lugnt Annelie, klä på de du har
jag kan vänta det tar ju inte så lång tid" Underbara föräldrar finns det!!
Ja det hela löste sig till slut i alla fall.
Här hemma då.... ja det är ju som vanligt det där med ekonomin man
har svårt att få det att gå ihop. Nu kanske ni tänker som en kollega gjorde:
Om hon nu har det så svårt med ekonomin varför köper hon sig en hund då?
Den hunden har Lina köpt för sina egna pengar och hon står för alla
utgifter och så för den helt själv också. Så den har inget med min
ekonomi att göra. Men men det är inte bara det.. Lina mår ju inte jättebra och
nu i veckan så blev hennes bästa kompis sjuk (inget allvarligt men hon
är inte i skolan) och de andra tjejerna i klassen gaddar ihop sig mot de två i
vanliga fall men nu är det Lina själv som får uthärda allt de säger och viskar och
tisslar och tasslar om. Så som sagt hon mår inte bra heller och åter är det
jag som skall vara den starka och orka stötta och prata henne till rätta.
Många arbetstimmar har det ju varit dessutom och en förkylning i kroppen
som inte bryter ut det gör ju naturligtvis att man mår sämre än man borde.
Usch förlåt alla läsare det blev en gnällblogg idag men vissa dagar måste
man bara få ventilera och kasta ur sig saker oavsett om någon lyssnar eller ej.
Nu ska jag titta på bokus i alla fall om det finns några bra böcker att beställa.
Jag har bara två kvar att läsa här hemma nu så det börjar bli dags att fylla
på hyllan igen.
Ha nu en toppenfin kväll alla mina underbara vänner och bloggläsare.
Kram till er alla!!
Förstår det att det är tungt ibland, ja som nu. Hoppas det löser sig på ditt jobb. Att det funkar för dom andra också.
En hund kan vara stor skillnad för Lina, ja att ha den och känna det ansvaret. Hoppas hon kan trivas och må bra med den.
Ha nu en fin kväll du med :-)
Ja jag tror absolut att Molle gör så att hon mår bättre. Och på sikt kommer vi ju att göra det båda två. Kramar om dig min vän
Hej gumman!!
Kul det var att få se dig sist, du var/är så fin i håret!! Verkligen!
Tycker att det var en klumpig kommentar du fått av någon av våra kollegor... - kan tänka mig hur det lät... ;(
Jag kan även förstå dig hur du känner i barngruppen... inte lätt det där, - jag kommer om ett år,..fixa en ledig plats åt moi! Hhahahaha ;)Det vore något, jag vill ju vara i en småbarns grupp och skulle GÄRNA jobba med dig....
men men det återstår att se då vad som händer o sker.
Jag hoppas att Linas kompis snart är åter i skolan så hon inte behöver stå ensam mot de andra... jäkla skitungar som beter sig så!!! Usch... Lilla Lina hoppas jag också mår bättre snart...
Stoor kram till dig Annelie och du ska veta att man FÅR gnälla... särskilt på sin egen blogg!!!
Linda
Jag tror inte den kollegan orkar vara kvar på vår avdelning så länge så "risken" finns nog att det finns en ledig plats hos oss när det är dags för dig att komma tillbaka....
Jag kan ju bara säga att det var ännu lite värre på jobbet idag.... suck