hittaringaord

Ja så är det bara två arbetsdagar kvar den här veckan igen.
Vad fort det går.

Idag var det som igår inskolningarna som är på vecka 2
grät då de blev lämnade och till och från under en timma.

Sedan var det dags att sätta sig vid matbordet. Detta
går aldrig tänkte jag och kollegan som också är på
vecka två på sin inskolning.
Men tro det eller ej, båda pojkarna blev knäpptysta vid matbordet.
När maten kom in så åt de båda två utan problem 2 portioner var.
Så skönt att det fungerade.
Det finns ju annars belägg för att barn som inte
trivs eller inte är nöjda, de låter bli att äta. Men som sagt
det var inga som helst problem. Pappan var glad då han hämtade
"min lille" och i morgon kommer nästa "eldprov" då ska han sova hos oss
för första gången. Håll tummarna för att det fungerar.

Vid ca halv 11 kom Lina upp till mig på jobbet. Hon var klar i skolan för idag
och ville komma upp och hälsa på och så skulle vi ev åka och ta en fika
på stan efter jag slutat. När vi hade ätit mat så frågade Lina mig:
Mamma är det så här varje dag? Att de gråter oavbrutet i ett par timmar?
Ja sa jag under inskolningen är det ofta så.
Då förstår jag att du är trött när du kommer hem sa Lina.
Det värmde mycket de där orden. Jag sa att det var nyttigt att hon fick se
hur det är på jobbet ibland. Allt går liksom inte bara på räls.

Nå hur var det sedan då? Jag slutade 17.00 och vi tog bussen ner till stan.
Vi bestämde oss för att inte fika på stan utan köpa med oss varsin macka hem
och äta. Så nu har vi precis ätit dem och ska titta på handbollsmatchen på fyran.

Så ha en härlig onsdagskväll alla mina vänner och bloggläsare.