hittaringaord

Började jobba klockan 7 i morse. Det var ganska lugnt
på jobbet idag trots att vi hade 6 stycken småttingar
till frukost. Efter de hade ätit så gick 3 av dem in på
grannavdelningen för att vara med på sångstunden där.
De andra tre sover en stund direkt efter frukost eftersom
de inte orkar medhela förmiddagen fram till lunch annars.
Så de tre fick jag på "min lott" att få att somna.

Efter vår fikapaus gick jag och en kollega ut med de
barn som hade kommit då (10st) det var lite kyligt ute men
skönt att komma ut i alla fall.
Sedan var det lunch och efter lunchen bäddade jag ner tre
småttingar i sina vagnar så de fick komma ut på altanen
och sova middag. Tänk så gott de har det som får sova utomhus.

Nåväl klockan 12.15 kom Maggan och hämtade mig och vi gav
oss iväg ner till stan för att gå på vår kompetensutbildning i
"små barns matematik". Den höll på från 13.00 till 17.00.
Oj oj oj vad trött jag var. Det är en pina att sätta sig på en
föreläsning så där efter lunch, Jag nickade till ett flertal gånger
och det vet jag att de andra också gjorde. Det är så synd att
sådana här dagar skall ligga på eftermiddagen i fyra timmar
dessutom. Jag är säker på att vi alla skulle ta till oss mer av det
som sägs på sådana kurser om det antingen varit kortare tid
eller så en förmiddag innan man är så trött i huvudet.

Jaha efter utbildningen skulle jag och Lina träffa deras pappa
på banken för att  ta ut pengar och betala Linas körkortsutbildning.
Han mötte oss där och jag kände direkt att jag var irriterad på
honom men höll god min för Linas skull. Jag sa att det vore bättre
att föra över pengarna till mitt konto och sedan betala in dem via
min internetbank för att slippa betala aviavgiften. Men se det gick inte
då kanske inte alla pengar kommer dit de ska... grrrrrrrrrr.
Han märkte att jag blev sur så han sa: Det kostar inte så mycket att
betala en räkning direkt här på banken. Jo sa jag det kostar minst 25 kr.
Nej då sa han det gör det inte. Jag bet mig i tungan och sa inget mer.
Men när vi kom fram till kassan och skulle ta ut pengarna och betala
sa kassörskan att det kostar 50 kr att betala räkningen där. Han blev sur
och sa att han "får väl betala den 50-lappen själv då".
Sedan skulle de ha båda våra id-kort eftersom Linas konto är
förmyndarspärrat. Då tjurar han igen och säger: "Ja det är konstigt att
det ska vara så här". Men kassörskan sa att man kan ju ha antingen så att
båda föräldrarna måste vara med eller så kan man ha så att var och en kan
ta ut pengar utan att den andre är med. Då skäller han nästan ut den
stackars kassörskan och säger "Ja det är inte vi som bestämt att det
ska vara så här men nu kvittar det ju för snart får hon ju fri tillgång till
pengarna när hon fyller 18". Ja det är sant sa kassörskan då.
Men grejen är den att anledningen till att vi båda måste skriva på  då
det ska tas ut pengar från Linas konto är just att han vägrar låta mig sköta
detta själv. Det är han som vägrat ändra på dessa uppgifter, men han ville
få det att verka som det var banken som hittat på det här.

Ja sedan körde han upp hit hem för att hämta Jonas för barnens farfar
fyller 79 år idag. Jag åkte med dem upp och i bilen började han ösa galla
över Jonas igen. Aldrig är det annat. Han har aldrig ställt upp för honom
och det enda Jonas fått höra av sin pappa är kritik.
Jag blev så ledsen och sa till honom att jag tyckte han skulle ägna sig mer
åt sin son och försöka ge honom lite uppmuntran istället för
att alltid hacka på honom. Då sa han inte ett ord till innan han stannade
utanför här och släppte av mig och väntade på att Jonas skulle komma ner.
Jag mötte Jonas i trappan och sa vad som hänt, kramade om min son och sa
att han inte skulle bry sig om ifall pappan sa något surt utan bara låta det vara.

Jag fattar inte varför han ska göra sådan skillnad på barnen. I första hand
kommer hans sambos barn sedan kommer Lina och inte ens sist kommer
Jonas. Han har aldrig brytt sig om Jonas. Han har varit spydig och sarkastisk
för det mesta näe han pratat med Jonas och inte blev det bättre då han
träffade sin sambo. Hon var både elak och otrevlig mot honom.
Något som jag tagit upp med pappan flera gånger. Jag har till och med kunnat återge
samtal som barnen berättat om hur det varit då de varit hos honom.
Tro mig eller ej men svaret jag fick av pappan då fick mig att baxna. Han sa:
Jaha... men lite måste han väl tåla. Nu kanske ni som läser detta förstår
varför Jonas valt att inte åka ut till sin pappa och hans sambo mer än då
det varit födelsedagar eller jul.
Jag tycker så synd om min son. Han har verkligen saknat en pappa i sin uppväxt.

Usch vilken trist blogg det blev idag. Men jag känner mig trött och
nedstämd och är glad att:  Det blev kväll idag också!

Nu ska jag sätta på kaffet och sedan kolla runt lite på nätet. så som vanligt
säger jag: Ha en fin måndagskväll alla mina underbara vänner och bloggläsare.