hittaringaord

Ja det har varit en kall dag idag. Jisses vad jag har frusit.
Det beror väl på att man ställt in sin kroppstermostat på
sommarvärme nu och så uppkommer det en för årstiden
mer normal temperatur och vips så gnäller man
och så fryser man. :-)

I morse var det i alla fall 6+ då jag gick till bussen.
Regnet detta förlösande underbara regn för oss allergiker
strilade sakta ner från himlen. När man sedan tittar ner
på marken och ser alla, enligt mig, äckliga gula små
pölar på marken så kan jag bara känna mig tillfreds.
Ja regnet har ju sköljt luften ren från det förhatliga
björkpollen - dammet och det känns åter skönt att andas.
Detta har ju gjort att det känts mycket lättare att andas idag.
detta gör ju även att jag inte blir så himla trött heller, så nu ikväll
har jag inte känt den där förlamande tröttheten inom mig.

Dagen på jobbet var kall även den. Vi var som vanligt ute
med barnen på förmiddagen det regnade och var kallt.
Barnen blev fort kalla och våta för att sedan upptäcka
vilka underbara saker man kan göra av leran som blir av
sand och vatten.....Ja ni kan ju gissa vilka små lergubbar
och gummor det var som vi fick ta in sedan.
Det gnälldes i vanlig ordning på jobbet idag. Ett barn som kommit dit
borde verkligen ha fått vara hemma och kollegorna
pratade till och med med chefen om just detta barn och han sa också
att vi hade hans stöd att ringa och skicka hem barnet.
Då trodde ju jag i min enfald att de som pratat med chefen och
hade hans ord på att det var ok att ringa också gjorde det. Men... nej då
det var det ingen som ville. Men fortsätta gnälla över det stackars
barnet det skulle de göra. Jag blev sur och naturligtvis med tanke på
barnet så gick jag och ringde pappan och sa att han nog borde komma
och hämta sitt barn eftersom det inte såg bra ut. Pappan var helt lugn
och sa bara oj då ja jag kommer så fort jag kan. Han kom sedan och hämtade
och det var inga konstigheter alls han kunde ju med egna ögon se att det var
helt i sin ordning att vi (jag) ringt efter honom.
Jag blir så himla trött på mina kollegor ibland. ja jag ber inte om ursäkt men vi är
där för barnens skull och tycker det är allas vårt ansvar att sköta alla
arbetsuppgifter vi har och att se till barnen i FÖRSTA hand.

Nog om det nu. Hela dagen förflöt bra och fram på eftermiddagen kom
solen åter. När jag skulle gå hem vid 16 så lyste den riktigt fint på en blå himmel.
Värmen är dock inte tillbaka men det var skönt att det var lite kyligt för då
kunde jag gå hem i den snabba takt som jag tycker om att gå utan att bli
genomsvettig.
Efter en kopp kaffe ringde jag så till mamma för att kolla hur det var med henne
och som vanligt då jag frågar så mår hon bra....
Jag stod på mig och sa Gör du verkligen det? Njae sa hon då men jag får ta
allt i min egen takt så går det bra. Det är ju jobbigast på morgonen då
slemmet samlat sig i luftvägarna och hon måste ta sina mediciner och låta
de verka innan hon känner sig helt ok.
Men nu är det dags att avrunda dagens berättelse genom att säga:
Ha en underbar kväll alla mina underbara vänner och alla ni bloggläsare.
Kramar om er allihop.