Mors dags Söndag
hos mamma och det var väl inte muntert precis. Mamma
har gett sig den på att tjura och vara otrevlig. Någon liten
sak kan jag ta då och då men nu är det elakheter varje gång
vi träffas och det känns allt annat än bra. Ja jag vet att hon
inte mår bra, men ger det henne rätt att ALLTID vara otrevlig
då vi ses? Jag hade bakat tårta som hon beställt av mig och
köpt en prenumeration på hennes favorittidning till henne
i morsdagspresent. Men inte ett enda litet tack kunde hon kosta på sig.
Vädret är i alla fall toppen och jag har varit mer utomhus än
inne den här helgen. Det är så skönt när man kan njuta av sol och värme.
Jag har lagt in de sista stegen i stegräkningen. Det blir väl
några till innan jag lägger mig ikväll men det struntar jag i det är ju inte
så många så det gör något för laget direkt ändå.
Jag har under de två månaderna som detta har hållt på gått:
915386 steg och enligt deras beräkningar motsvarar det 698 km.
Jag går ju mycket i vanliga fall också men detta med stegräkningen
gör ju att man sporras mer och mer att slå sitt eget rekord.
Nu känner jag mig så där söndagstrist som man kan vara då man liksom
inte har något att göra och man väntar på något sätt bara på att
gå och lägga sig och sova för att orka med morgondagen på jobbet.
Jag vet att besöket hos mamma gjorde att jag känner mig depp också.
Det känns så orättvist att hon ska få sitta och vräka ur sig saker
och vi får inte "försvara oss" eller kommentera det hon säger.
Då blir det ännu värre. Det sista hon sa innan jag skulle gå hem
gjorde mig både arg och ledsen. Hon sa: Ja vi får väl hoppas att
det går fort det här så jag får dö snart. Både jag och syrran sa till henne
att vi tyckte det var elkat sagt. Då svarade hon bara jaha det kan väl hända.
Jag vet att hon inte mår bra och jag försöker verkligen ha förståelse
för henne men ni som vet hur illa hon behandlat mig under hela mitt liv
kanske kan förstå varför jag tar åt mig som jag gör och varför jag blir så
himla ledsen.
Nej nu skall jag sluta gnälla det blev den deppig blogg idag men
en av anledningarna till att jag skriver blogg är ju att få skriva av mig
sådant som är jobbigt och kanske få en kommentar eller så så att
jag tänker i andra banor helt enkelt.
Nu ska jag ut och sätta mig på balkongen och läsa lite igen.
Ha en fortsatt fin söndagskväll alla mina underbara vänner som ger mig
styrka och tröst och som finns där för mig.
Alla ni andra som läser ni ska veta att jag skänker er en tanke och vet att
Det finns många andra som har det mycket värre än jag.
Men kramar till er allihop!!
Förstår att det känns jobbigt när det är så med din mamma. Och att du blir ledsen är ju inte så konstigt.
Ojoj, vad du går och går. Nästan 70 mil. Mycket bra.
Ha en fin kväll du med. Och tack för kramen:)
Wenona
Tack för dina uppmuntrande ord.. kände att de satt på rätt plats idag. Kram och ha en fin kväll.
Jo..klart det finns de som har det vätte än dig, - det finns det alltid. MEN jag håller med dig helt! Hon har ingen rätt att vara otrevlig bara för att hon är sjuk, ett tack är väl för fasen inte så svårt.!! men hon har bestämt sig vad det verkar som att hon ska vara sur och tvär och det är ni barn som får ta skiten, jag tycker det är synd för den dagen hon väl inser att hon ska "lämna er och byta sida" så kommer hon att ångra sig!! Men det gör inte det hela lättare..... Jag lider med dig och hoppas att du kan släppa detta nu och ha en skön vecka ändå.
Stor kram på dig vännen!!!
Linda
Linda
Tusen tack för de varma orden. Ja igår var jag verkligen ledsen över hennes sätt och önskade bara att helgen skulle ta slut.
På jobbet är det som vanligt.. tjafs om schemaläggning... Kramar
Min älskade vän.. jag förstår att du blir ledsen av din mamma. Jag antar att du redan försökt prata med henne om det? Du kan helt enkelt säga till henne att du är orolig för henne och ledsen för att hon är sjuk, men att du blir ännu mer ledsen när hon behandlar dig som hon gör. Snäser hon åt dig ändå så, ja då får du kanske tänka att du får låta bli att gå dit. Av två onda ting... menar jag.
kramar om dig extra varmt idag!
Britt
Jo då jag har försökt prata med henne många gånger men det verkar som hon ser det som sin rättighet att vara elak mot mig... Sköt om dig underbara vännen min.
